Maria Lindelöf

Maria Lindelöf
Maria Lindelöf

fredag 27 september 2013

Mitt anförande gällande motionen om utanförskap


Det är glädjande att partistyrelsen ser samma sak som vi i Västmanland har uppmärksammat. 
Kristdemokraternas devis om att alla ska kunna jobba 100% av sin egen förmåga är en oerhörd viktig markering från vårt parti och det kräver att vi ibland behöver justera rådande lagstiftning och praxis.
Inom Alliansen har vi gjort ett stort nummer av att det inte längre förtidspensioneras på löpande band utan nu är det omprövning som gäller och det är bra!
Det är ingen stor grupp som förtidspensionerats före 2003, men det är viktigt att denna grupps problem uppmärksammas.
Orsaken till den här  motionen är Anders, en människa av kött och blod som i sina unga år förtidspensionerades och senare diagnosticerades med Aspbergers. Efter 20 år är resultatet ensamhet, socialt utanförskap och långa tråkiga dagar.
När försök har gjorts för att komma tillbaka till arbetsmarknaden upptäckte vår vän, att han inte tillhör någon prioriterad grupp, och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen hänvisade till varandra eftersom hans pensionering inte var omprövningsbar.

I måndags träffade jag Anders och han berättade då om sin vardag;
Jag vaknar klockan 8
Jag bor i en kommun med 140 000 invånare men har inga vänner
Jag har en garantipension på 8900 kronor minus skatt
Jag har gjort allt som är gratis i staden- flera gånger om
Vad ska jag göra nu i 16 timmar
Jag känner mig inte saknad och heller inte behövd
Är det här ett värdigt liv?

Det är glädjande att Kristdemokraterna tar ett viktigt steg och tar den lilla obekväma människan på allvar
 
Naturligtvis vill Kristdemokraterna i Västmanland yrka bifall till den här motionen 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar