Somliga människor planterar sig lite extra i ens hjärta.

Igår hände något som gjorde mig både glad och ofantligt ledsen. Behöver ge en kort bakgrund bara.

I somras hade jag förmånen att bo tre dagar på ett skyddat boende för kvinnor som flytt sitt hem för att undkomma våld. I de flesta fall var det mannen som misshandlat och på boendet fanns där också barn.
Under mina tre dagar bodde jag och min son i samma lägenhet som en ung kvinna från ett land långt borta, som trots sina föräldrars motstånd längtat efter frihet och gift sig med en man bosatt i Sverige. Hon kan nu inte återvända till sitt hemland för hennes bröder har tydligt deklarerat att om hon återvänder kommer de döda henne. Så hon sitter på det skyddade boendet medan livslusten rinner ur henne. En ung, vacker kvinna med framtidsdrömmar om att arbeta på förskola sjunker allt djupare ner i depression.
Vi tappade kontakten, men den kvinnan har funnits i mina tankar alltsedan den varma junidagen förra året. Jag undrade vad hon blev av.
Igår fick vi återigen kontakt och trots att livet för henne är fortsatt mycket svårt, så blev jag så innerligt glad att se henne igen. Somliga människor planterar sig lite extra i ens hjärta.
Hur framtiden kommer se ut för henne vet ingen. Hon får inte stanna i Sverige eftersom hon lämnat sin man, men återvänder hon så mördas hon. Min förtröstan är att det finns goda människor som hjälper henne och på något sätt måste hon snart få sin frihet.

 Idag firar vi midsommar i ett land som kommit långt vad gäller frihet. Alla dessa kvinnor som gått före oss som lever idag. Dessa kvinnor som gjorde skillnad för oss idag att få uppleva frihet, att leva i ett jämställt samhälle. Vi må ha arbete kvar, men idag kommer jag tillägna sommarens vackraste dag till dem som gjorde och gör detta möjligt. De som kämpar för människors frihet - även sin egen.

Glad midsommar!