Den dagen jag slutar drömma slocknar jag

Jag har alltid varit väldigt kreativ. Kommit med idéer om lösningar, förslag på hur framtiden borde se ut, funderat kring min egen framtid och det var ofta som de här lösningarna kanske var, omvärldens sätt att se det, som något udda eller så var jag bara före min tid.

Någonstans i mina tidiga tonår, sa en närstående person till mig "- Sluta dröm så mycket! Du riskerar bara att bli besviken"

Jag vet att det var av omtanke för mig och den personen sa det inte av elakhet. 

Jag lyssnade inte på rådet, men jag minns meningen och påminner mig ( kanske rebelliskt) att jag tänker fortsätta drömma. För i grunden så ligger just visionerna och påminner mig vilka vägar jag ska välja i livet. Och medvetna och såväl omedvetna val leder mig förr eller senare i den riktning jag vill. Jag har så mycket att tacka för mina drömmar och den kraft de ger mig att fortsätta arbeta även när det känns motigt. Jag vet att möjligheten finns att alla drömmar och visioner kanske inte kommer att uppfyllas, men jag vet också att det handlar om tid, den egna viljan och handlingskraften. Jag övar varje dag! Som Kawa Hassanpour uttrycker det.