Ett visst motstånd uppträder när jag tvingas kliva ur söndagslunken för ännu ett pass av Knacka dörr. Men efter drygt två timmar kunde jag konstatera att det gav mig energi. Samtalen med människorna, de spännande karaktärerna, de uppriktiga svaren, de konstruktiva, de gnälliga gubbarna ( en å och annan tant), de glada barnen.
Som politiker har jag förmånen att träffa människor i olika miljöer och studiebesök är utan tvekan en fantastisk möjlighet att träffa människor i deras professioner. Det är givande men jag ser också det här med dörrknackande som ett slags studiebesök i olika typer av verklighet, en möjlighet att träffa människor i deras verkliga vardag. Kvinnan vi mötte idag, som nyligen blivit blind och vars hemtjänstpersonal mötte oss i dörren. Den blinda kvinnan hade svårt att lämna sin lägenhet numera på grund av trapporna i huset, men var glad och tacksam över kommunens hjälp med att få tillgång till en trapphiss.
Familjen som längtade efter att den påbörjade lekplatsen skulle bli ordningställd. Vi mötte frustration över kommunens valhänta hanterande av områdets stadsdelscentrum. Kvinnan som bott 48 år på området och inte önskade något hellre än att bo kvar, men lägenheten kändes för stor och för dyr nu när hon blivit ensam. Hon ville gärna se att det byggdes ett äldreboende på området.
Det här är verklighetens folk och jag önskar bara att vi var fler som vill möta dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar